Dagarna går
och vi börjar lära känna varandra mer och mer Diva å jag. Känns kanon och Johan har varit med mej varje utsläppsmorgon föregående vecka och i helgen. Han är en ängel som verkligen visar intresse och följer med. Alltid en knäckehäxa med till Diva ALLTID.
Igår blev de lite longering. Har köpt en ny gjord som ja va tvungen att testa. Satt fint! Diva förövrigt skötte sig som en ängel. De där har hon gjort förr. Inga problem alls och gjorde precis som ja sa. Duktig tjej!
Börjar dock fundera på om hon äter halmen i boxen? Den minskar lite väl fort så har span på henne få se om de måste bytas ut. Kanske till något annat halmslag eller i värsta fall spån.
En annan spännande stallhändelse va för några dagar sen då ja skulle måla en boxdörr.
Stod på huk och skulle vrida runt mej på nå sätt när de SMALL till i knät! Men jisses vilken smärta! Den värsta ja kännt!
Satt där på rumpan mitt i stallgången och kom ingenstanns. Tårarna rann och efter många tappra försök att resa sig eller röra benet utan resultat fanns inget annat att göra än att ringa efter hjälp.
Efter en lång väntan (stackars pappa fick åka från jobbet) kom syster och far min (tack, ni är mina änglar) och vi försökte gemensamt få mej på fötter men smärtan va för stark. Kunde varken räta eller böja benet. Som låst! Rårarna kom och kom men smärtan släppte inte. Kändes inte som den var ur led men något hade absolut hänt i knät.
När de kom på tal att ringa ambulansen (för in i bilen kom jag inte häller pgr av smärtan) ville ja inte va med längre. Nej fy va pinsamt. Här har man setat på huk och målat när man gjort illa knät så pass att man måste ringa 112!? Nej tack!
Så nått va ju tvunget att göras. Mia (syster) tog tag i underbenet och i samma vända som hon försökte räta ut de med mej gråtandes och kvidande så sa de PLOPP och de hoppa rätt va de nu va som hamnat fel. Både Maria och Ja tittade på varandra! Otäckt! Till och med pappa som stod en bit bort hörde hur de lät i knät.
Fy usch va ont de gjorde! Svullnade upp en del och fick ett litet blåmärke på utsidan av knät men vilken lättnad när de kom på plats! Hade värk i 2 dagar kanske men nu funkar de som de ska! Skönt!
Åhh nu förstår jag verkligen dom som vrider knän, axlar eller annat ur led.
Medens jag väntade på hjälp hade ja inget annat för mej än att ta lite kort på eländet. ;-)
Igår blev de lite longering. Har köpt en ny gjord som ja va tvungen att testa. Satt fint! Diva förövrigt skötte sig som en ängel. De där har hon gjort förr. Inga problem alls och gjorde precis som ja sa. Duktig tjej!
Börjar dock fundera på om hon äter halmen i boxen? Den minskar lite väl fort så har span på henne få se om de måste bytas ut. Kanske till något annat halmslag eller i värsta fall spån.
En annan spännande stallhändelse va för några dagar sen då ja skulle måla en boxdörr.
Stod på huk och skulle vrida runt mej på nå sätt när de SMALL till i knät! Men jisses vilken smärta! Den värsta ja kännt!
Satt där på rumpan mitt i stallgången och kom ingenstanns. Tårarna rann och efter många tappra försök att resa sig eller röra benet utan resultat fanns inget annat att göra än att ringa efter hjälp.
Efter en lång väntan (stackars pappa fick åka från jobbet) kom syster och far min (tack, ni är mina änglar) och vi försökte gemensamt få mej på fötter men smärtan va för stark. Kunde varken räta eller böja benet. Som låst! Rårarna kom och kom men smärtan släppte inte. Kändes inte som den var ur led men något hade absolut hänt i knät.
När de kom på tal att ringa ambulansen (för in i bilen kom jag inte häller pgr av smärtan) ville ja inte va med längre. Nej fy va pinsamt. Här har man setat på huk och målat när man gjort illa knät så pass att man måste ringa 112!? Nej tack!
Så nått va ju tvunget att göras. Mia (syster) tog tag i underbenet och i samma vända som hon försökte räta ut de med mej gråtandes och kvidande så sa de PLOPP och de hoppa rätt va de nu va som hamnat fel. Både Maria och Ja tittade på varandra! Otäckt! Till och med pappa som stod en bit bort hörde hur de lät i knät.
Fy usch va ont de gjorde! Svullnade upp en del och fick ett litet blåmärke på utsidan av knät men vilken lättnad när de kom på plats! Hade värk i 2 dagar kanske men nu funkar de som de ska! Skönt!
Åhh nu förstår jag verkligen dom som vrider knän, axlar eller annat ur led.
Medens jag väntade på hjälp hade ja inget annat för mej än att ta lite kort på eländet. ;-)
Vänstra benet som inte ville som jag ville!
Kommentarer
Trackback
