Graman eller inte?
Gramantyglar påverkar hästens
viktfördelning
Texten är hämtad från Agrias hemsida
En studie genomfördes i Sverige för att försöka ta reda på om hästar som rids med gramantyglar förflyttar mera av sin vikt till bakbenen jämfört med om de rids utan gramantyglar. Forskarna använde en särskild mätplatta för att mäta benens tryck (kraft) mot marken. Mätningarna gjordes genom att ett antal hästar arbetades i samlad trav över plattan med tre olika utrustningar:
1) med endast med gramantyglar. 2) med en kombination av gramantyglar och vanliga tyglar. 3) med endast vanliga tyglar.
Åtta svenska halvblod användes i studien (tävlingshästar i hoppning på olika nivåer). Hästarna reds av rutinerade ryttare på ett näst intill optimalt sätt i samlad trav över en 3- dimensionell mätplatta (0.6 x 0.9 m). Gramantyglarna fästes vid sadelgjorden och löpte mellan hästarnas framben, genom bettet och till ryttarens hand (se bild från HC). Hästarnas rörelser och hastighet registrerades med hjälp av ett speciellt kamerasystem.
Resultatet av denna studie visade att när hästarna reds med en kombination av vanliga tyglar och gramantyglar hade de en signifikant större vertikal (uppåtgående) och framåtgripande impuls i bakbenen jämfört med när de reds med vanliga tyglar eller med bara gramantyglar.
Slutsatsen av denna studie är att man med gramantyglar, när de används korrekt och i kombination med vanliga tyglar, kan få den önskade effekten att hästarna förflyttar sin tyngdpunkt mera till bakbenen. Däremot fick man inte samma resultat när hästarna reds med endast gramantyglar. Forskarna i denna studie aktualiserar att tränare och veterinärer bör veta hur hästen påverkas av gramantyglar när de t ex rekommenderar hästägare att använda dessa som en del i rehabiliteringsprogram.
sv. Ja det undrar jag med, ser inte ut att vara så där jättetjockt material?
SV:Konceptet som jag försöker sälja in hos eleverna är en god sits, med rätt inverkan.
Eleverna får rida med en hög hand så att vinklarna faller på plats och armbågarna vilar längst sidorna på kroppen, men behåller vinkeln i armbågen. Med denna handställning rätar eleverna på sig, kommer i rätt position med överlivet och bäckenet på rätt plats. Dem blir även tvungen att räta ut handlederna och korta upp tyglarna.
Under denna övning fick dem fokusera på handpositionen samt att foten är korrekt placerad i stigbygeln. Hälen sänkt men avspänd.
Konceptet bygger på att dem ska inverka med sitsen på rätt sätt. Den höga handen ger hästarna en möjlighet att hitta sin egen balans och därefter kan eleverna utföra korrekta hjälper. En låg hand stör oftast hästens balans och då får eleven / ryttaren kämpa onödigt mycket innan övningen är möjlig.
Blev du klokare?